Jag ryser av lycka, eller?

Hej ALLAS!!

Nu är jag äntligen här! Ni verkar ha varit riktigt aktiva, kul!

Jag tänkte visa er något som gjorde mig väldigt glad. Jag är inte någon speciellt sportintresserad person, men när Sverige tävlar, speciellt i fotboll, KÄNNER jag verkligen med sporten och laget.

Jag vet inte vad det beror på, men en stark känsla av lycka infinner sig inuti mig när Sverige gör mål eller vinner en match. Jag tror att många andra känner så också, som inte heller kan kalla sig sportmänniskor. Vad beror det på?

Kan det bero på Stolthet? Att man som svensk vill kunna säga: "Vi är de bästa i världen" och man på något sätt individuellt får ut något av det? Att man framstår i bättre dager? Det lilla sambandet mellan laget eller den person som nått framgång och individen själv (jag) är att man kommer från samma land, och det räcker? Det ögonblicket bollen rullar över mållinjen exploderar känslorna, man kan inte hejda sig och måste få utlopp för att visa sin lycka. Ännu tydligare blir detta fenomen i större grupper, ex i en fotbollsklack. Är det stolthet? Eller är det något annat?


Vad jag tänkte visa i alla fall är något som ger mig rysningar i nacken varje gång.

Bakgrundsfakta:
Sverige har för första gången på väldigt länge kommit till kvartsfinal i fotbolls-VM. Året är 1994, VM i USA och matchen spelas mot Rumänien (som var förhandstippade som vinnare). Under ordinarie matchtid gör Sverige 1-0 men Rumänien kvitterar till 1-1. Det blir förlängning.

Neeeeeeeejj!!! Rumänien gör 1-2! Nu ligger vi risigt till! Inte många minuter kvar och spela nu!
-JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!
Med få minuter kvar hoppar långa Kenneth Andersson högt på ett inlägg och gör 2-2!!!!! (SJUKT mycket glädje bland de svenska fansen). Matchen går till straffar! Detta är vad som händer! (får rysningar bara jag skriver detta!)



Slow-motion bilderna ger mig så otroligt stark lycka att jag tycker det är fjantigt. Väldigt märkligt det där med lycka...